En känsla

Funderar på om alla människor emellanåt tycker att ”allt” är för mycket?

Man ska träna 2, helst 3 gånger i veckan, laga näringsriktig mat, gärna ekologisk, hämta och lämna barn på diverser aktiviteter, samtidigt som de måste få tid till fri lek och ensamtid med föräldrarna. Hemmet ska vara välstädat och tvätten tvättad och struken, senaste populära boken läsas, viktiga tv-program följas och poddar lyssnas på. En och annan egen fritidsaktivetet ska också hinnas med eller varför inte lite egentid eller partid utan barnen. Tandtråd ska man använda varje kväll och inpackning i håret varje vecka. Och jobba heltid på sitt arbete, träffa goda vänner ofta och åka på familjeutflykter och semestrar. Klippa sig och resten av familjen hos frisören med jämna mellanrum (och för sonen med minimala mellanrum för att öva in själva klippningen…) vara utvilad och trevlig. Gärna hänga med på after work med jobbet, åtminstone någon mer gång om året än den ”obligatoriska” julfesten. Orka hitta på roliga och kreativa saker med barnen, inte låta dem sitta med paddan några timmar för att man själv är helt slut mentalt och bara vill sova men nöjer sig med att krascha i soffan med lite FB eller WF en stund innan allt börjar om igen…

Jag har en känsla av att andra verkar klara av ovanstående med mer eller mindre bravur utan att knappt reflektera över det… eller har jag fel kanske. Åtminstone vet jag att föräldrar som har ovanliga barn ofta lider av ett eller flera stresselement. Tror det kan vara lite olika om det främst gäller stressen inför vad man hinner och inte prioriterar men tror ändå att alla främst känner en stress över sina ovanliga barn. Hur det ska gå, kortsiktig med kvällens dusch eller mer långsiktig i skolan och hur de ska klara sig som vuxna… en konstant inre stress som det liksom inte går att råda bot på. Det går inte att ticka av saker från listan för att stressen ska lugna sig som man gör inför praktiska göromål kring jul exempelvis, den är ständigt närvarande. Möjligen kan man känna att den böljar med olika stora vågor, men den är där konstant. Hur gör man då för att undkomma den värsta av denna stress? Jag vet inte ännu… kanske någon av er vet? Jag hoppas att jag kan återkomma till detta vid ett senare tillfälle med lite mer konstruktiva förslag på bättring.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s