Sömn, sömn, sömn… sova, sova, sömn, sömn sömn…

Vi fick ju inte sova den helgen vi räknat med, då kortis uteblev pga att T var sjuk. Däremot var förra helgen ett unikum i sig. Ungen sov 2 hela nätter i rad!!! Och med hela nätter menar jag ju då såklart att han ändå gick upp och gjorde dag redan klockan 05.00 eller strax därefter, men han sprang inte upp en enda gång innan dess på natten. Vi sov alltså obruten sömn (nåja) i flera timmar, två nätter i rad. Tror jag aldrig har hänt tidigare. Att det har hänt två gånger på samma vecka tyckte vi hittills har varit helt fantastiskt, men nu…

trött

Så varför är jag då så himla trött denna veckan? Har inte varit iväg på någon kvällsaktivitet (som jag brukar klämma in) utan bara jobbat, tränat och varit hemma. Och så då sovit mer sammanhängande än vanligt? Dessutom har jag den senaste vecka börjat äta lite vitaminer som komplement till att jag ju inte sover tillräckligt och det är förskräcklig vad tråkigt och mörkt väder vi har den här tiden. Kanske det tar ett tag för dem att verka? Kanske har jag fel sort? Men det var någon multivariant som skulle täcka in de flesta behov eller brister kanske 🙂 Åter ju mycket bättre kost nu för tiden också sedan jag börjat träna och min PT ligger på mig om både träning och kosthållning så ingen större risk att man vågar möla i sig miljoner mackor från det vita brödet längre.

Får se vad denna helgen erbjuder i sömnväg? I trevligt umgänge och pysselväg blir det tipp topp iaf, det vet jag, eftersom jag ska på pysselmaraton imorgon. Tänk att få sitta en hel dag och pyssla med trevliga vänner och nya bekantskaper med samma intresse och bara rå om sig själv. Fast jag vet att jag på kvällningen saknar familjen igen så det är skönt att det är som vanligt på söndag igen… kanske? 🙂

 

Annonser

Man ska inte ropa hej…

Såklart var helgen inte som vi tänkt oss riktigt. T blev febersjuk i torsdags och hade riktigt hög feber, så han låg och yrade en stund på torsdag em. På fredagen gick tempen upp och ner men försvann aldrig helt. Omöjligt att få i honom febernedsättande också. Vad gör man när ungen inte sväljer tabletter och den flytande medicinen smakar igenom allt vi testar, även saft? Nåja han drack en del vatten på eget initiativ iaf, vilket är svårt i vanliga fall.

Detta ledde ju naturligtvis till att han inte kunde åka till kortis på fredag em som planerat, utan fick vara hemma hos oss. Gjorde ju iofs inte så mycket mer än att vi återigen hade en natt utan riktig sömn. Lillasyster var iaf iväg till mormor över helgen som planerat så det var ju lugnare rent allmänt men inte mer sömn. Men eftersom lilla M var hos mormor kunde ju inte hon barnvakta på lördag em/kväll när vi hade bokat restaurangbesök och konsert. Som tur var kunde farmor och farfar ställa upp med kort varsel och komma hem till oss och passa en matt och trött kille. Så vi kom iväg på vår middag och konsert men hoppade över pubrundan efteråt och åkte hem. Den natten blev det ju tyvärr inte heller så mycket sömn som vi hoppats och sovmorgonen försvann ju både lördag och söndag. Febern var borta från lördagen men han var hängig och ville inte äta nämnvärt varken lördag eller söndag så han fick vara hemma från dagis, inte förrän igår onsdag var första dagen tillbaka, men äter man inte så orkar man ju inte vara på dagis hela dagen heller.

Nu sitter hoppet till vår nästa uppbokade, barnfria helg, i maj först. Då vi även tänkt bo på hotell 2 nätter i en annan stad för att verkligen komma ifrån allt hemma och bara vara vi 2. Vi gjorde en sådan helg förra maj och det var toppen så vi har sagt att det ska bli ett återkommande inslag varje år. Sedan när barnen är lite större, framförallt T, så kanske de kan vara en vecka hos mormor eller farmor och farfar så vi kan åka lite längre bort. Än så länge vill vi gärna hålla oss så nära att vi kan köra hem på några timmar om kortis ringer och vi behöver hämta hem. Kanske vi redan nu ska boka in farmor och farfar som back-up till majhelgen om T är sjuk så vi iaf kommer iväg som tänkt. Lillasyster ska även denna gång vara hos mormor.

Har börjat fundera lite på om vi ska/kan ändra något i Ts kost för att öka koncentration etc. Har börja läsa på lite om både borttagande av mjölkprotein och gluten. Att man kan tillföra D-vitamin och omega 3 eftersom autistiska barn ofta har brist på just detta. Blir svårt tror jag dock i dagsläget att ändra något på själva mathållningen, då han generellt äter så få saker och inte gillar att prova nya saker. Kanske lättare att börja med tillförsel av vitamin och omega 3, en åt gången för att se vilka resultat man kan utläsa. Då är bara fråga hur man ska smussla ner detta i något utan att han märker det… tabletter går ju som bekant bort och är det flytande måste det vara smaklöst… jag får läsa vidare och se vad jag hittar. Kanske man kan mortla ner en tablett och hoppas at den inte ger för mycket bismak? Mer information bör inhämtas om detta först!

Att hålla ut

Var 4:e helg har vi kortidsboende till vår son. Så att vi ska kunna sova ordentligt de nätterna och ägna tid till lillasyster på dagarna. Fast just denna helgen ska lillasyster vara hos mormor när T är på kortis. Vi får alltså en helg tillsammans bara vi två, där vi kan tanka lite energi genom sömn och varandra. Vi ska på lördagen gå på restaurang och äta och sedan på konsert på kvällen. Och för en gång skull ska vi faktiskt inte ta bilen. Eller rättare sagt ska vi ta bilen till stan och taxi hem igen, och så hämtar vi bilen på söndagen när vi ändå är ute och åker och hämtar barnen. Vilket betyder att det kan bli både vin till maten och kanske en drink efter konserten, om vi orkar vill säga. Sängen kan ju vara ganska lockande också vi den tiden, men att veta att man får sova ytterligare en natt utan störmoment kan göra att man faktiskt anstränger sig lite extra på lördagen=)

Sista veckan innan kortis kommer alltid känslan av att om vi inte får sova snart, går vi under. Och så får vi sova i 2 nätter och så är det som om man kan bestiga höga berg efter det=) Sedan räcker det ju med en dålig natts sömn för att man direkt ska undra vad f-n vi håller på med. Konstigt att inte fler utpressare/diktatorer/krigsförare mm använder sig av metoden att beröva någon sömn… jag hade gett upp direkt. Man blir ju helt knasig emellanåt när man inte fåt sova ordentligt, framförallt är det så mycket som bli lidande. Jag får kortare stubin men barnen och sin partner (konstigt nog skärper jag mig ganska bra på jobbet ännu) men även där märks det på en koncentration. Jag har lättare att lägga på mig vikt och svårare att bli av med den. Att prioritera att göra ”krångliga” saker med barnen gör man sällan. Krångliga saker för mig innebär tex. att pärla/dega/måla vattenfärger eftersom jag måste plocka fram så mycket saker, hjälpa dem och sedan plocka bort dem igen. Naturligtvis kan man redan innan förenkla genom att samla dessa saker lättillgängligt så de klarar sig själva i fortsättningen, men att göra detta förarbete känns också som en krånglig aktivitet när barnen är hemma, eftersom de då leker med det samtidigt/istället för att jag kan organisera det… Undanflykter, jag vet! Man bli expert på att hitta på mer eller mindre genomtänkta undanflykter från saker som tar energi från en själv.

Ibland kan många av samma saker även ge energi men att först behöva ge energi innan man får den är inte alltid önskvärt, tyvärr. Att träffa vänner är just ett sånt exempel som både tar och ger energi. Jag vet ju att jag varje gång vi träffat vänner tycker att det har varit värt det men ändå drar jag mig för det inför varje gång. Hemma hos oss är det oftast ändå OK, även fast det innebär att vi får laga mat och fixa innan och efter med städning och handling. Men att träffas borta brukar kännas ännu mer avlägset. Troligen hänger det ihop med att hemma hos oss vet vi var vi har våra barn och de som vi bjuder hem är oftast införstådda med Ts problematik. Hos andra kan det ”hända vad som helst” med andra barn eller inredning i deras hus. När jag tänker på det så är det ju ifos så även hemma hos oss men att vi oftast väljer att bara bjuda hem de vänner som vi ”brukar” umgås med eller familjer som själva har medlemmar med olika diagnoser. Vi är bekanta med flera familjer som har barn i våra barns åldrar, där barnen är normalstörda och vi orkar inte riktigt ha huset fullt av dem… tror det är bla föräldrarnas totala ouppmärksamhet på sina egna barn som stör oss lite. När vi träffar familjer som har barn med diagnoser är det 4 föräldrar som lyssnar med ett tredje öra på vad som händer där barnen är. Så är det inte med föräldrar till normalstörda barn. De hör inte att något går tokigt i leken förrän det är försent många gånger. Och inte ens då reagerar de, eftersom de tycker att barnen bör klara ut problem själva så långt det går. Bara det att T kan inte det och det blir inte rättvist att begära det heller. Kanske vi blir lite asociala, för gått, eller för några år men ännu så länger så är det så som vi funkar bäst. Men vi måste tänka på familjer i första hand, så får vi utvärdera när vi kommer ut på andra sidan om det var rätt eller inte och se om vi har några vänner kvar…