Att hålla ut

Var 4:e helg har vi kortidsboende till vår son. Så att vi ska kunna sova ordentligt de nätterna och ägna tid till lillasyster på dagarna. Fast just denna helgen ska lillasyster vara hos mormor när T är på kortis. Vi får alltså en helg tillsammans bara vi två, där vi kan tanka lite energi genom sömn och varandra. Vi ska på lördagen gå på restaurang och äta och sedan på konsert på kvällen. Och för en gång skull ska vi faktiskt inte ta bilen. Eller rättare sagt ska vi ta bilen till stan och taxi hem igen, och så hämtar vi bilen på söndagen när vi ändå är ute och åker och hämtar barnen. Vilket betyder att det kan bli både vin till maten och kanske en drink efter konserten, om vi orkar vill säga. Sängen kan ju vara ganska lockande också vi den tiden, men att veta att man får sova ytterligare en natt utan störmoment kan göra att man faktiskt anstränger sig lite extra på lördagen=)

Sista veckan innan kortis kommer alltid känslan av att om vi inte får sova snart, går vi under. Och så får vi sova i 2 nätter och så är det som om man kan bestiga höga berg efter det=) Sedan räcker det ju med en dålig natts sömn för att man direkt ska undra vad f-n vi håller på med. Konstigt att inte fler utpressare/diktatorer/krigsförare mm använder sig av metoden att beröva någon sömn… jag hade gett upp direkt. Man blir ju helt knasig emellanåt när man inte fåt sova ordentligt, framförallt är det så mycket som bli lidande. Jag får kortare stubin men barnen och sin partner (konstigt nog skärper jag mig ganska bra på jobbet ännu) men även där märks det på en koncentration. Jag har lättare att lägga på mig vikt och svårare att bli av med den. Att prioritera att göra ”krångliga” saker med barnen gör man sällan. Krångliga saker för mig innebär tex. att pärla/dega/måla vattenfärger eftersom jag måste plocka fram så mycket saker, hjälpa dem och sedan plocka bort dem igen. Naturligtvis kan man redan innan förenkla genom att samla dessa saker lättillgängligt så de klarar sig själva i fortsättningen, men att göra detta förarbete känns också som en krånglig aktivitet när barnen är hemma, eftersom de då leker med det samtidigt/istället för att jag kan organisera det… Undanflykter, jag vet! Man bli expert på att hitta på mer eller mindre genomtänkta undanflykter från saker som tar energi från en själv.

Ibland kan många av samma saker även ge energi men att först behöva ge energi innan man får den är inte alltid önskvärt, tyvärr. Att träffa vänner är just ett sånt exempel som både tar och ger energi. Jag vet ju att jag varje gång vi träffat vänner tycker att det har varit värt det men ändå drar jag mig för det inför varje gång. Hemma hos oss är det oftast ändå OK, även fast det innebär att vi får laga mat och fixa innan och efter med städning och handling. Men att träffas borta brukar kännas ännu mer avlägset. Troligen hänger det ihop med att hemma hos oss vet vi var vi har våra barn och de som vi bjuder hem är oftast införstådda med Ts problematik. Hos andra kan det ”hända vad som helst” med andra barn eller inredning i deras hus. När jag tänker på det så är det ju ifos så även hemma hos oss men att vi oftast väljer att bara bjuda hem de vänner som vi ”brukar” umgås med eller familjer som själva har medlemmar med olika diagnoser. Vi är bekanta med flera familjer som har barn i våra barns åldrar, där barnen är normalstörda och vi orkar inte riktigt ha huset fullt av dem… tror det är bla föräldrarnas totala ouppmärksamhet på sina egna barn som stör oss lite. När vi träffar familjer som har barn med diagnoser är det 4 föräldrar som lyssnar med ett tredje öra på vad som händer där barnen är. Så är det inte med föräldrar till normalstörda barn. De hör inte att något går tokigt i leken förrän det är försent många gånger. Och inte ens då reagerar de, eftersom de tycker att barnen bör klara ut problem själva så långt det går. Bara det att T kan inte det och det blir inte rättvist att begära det heller. Kanske vi blir lite asociala, för gått, eller för några år men ännu så länger så är det så som vi funkar bäst. Men vi måste tänka på familjer i första hand, så får vi utvärdera när vi kommer ut på andra sidan om det var rätt eller inte och se om vi har några vänner kvar…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s