Inför skolstart

Hurra!! Det blir som vi vill… när T börjar förskoleklass till hösten får hans nuvarande pedagog från fsk följa med honom initialt. Hur länge ”initialt” är ville de inte låsa fast sig vid på mötet vi hade i måndags. Men just nu spelar det ingen roll för vi kan andas ut i sommar och vara lugna inför nystarten att Ts behov tillgodoses med råge. Ann som ska följa med honom är den pedagog som har lyckats allra bäst med T under årens lopp. Det är hon som bla fått honom att äta nästan all sorts mat på förskolan (hemma är en annan sak) hon får honom numer att oftast vara med på samlingar med hela gruppen. Hon har lyckats bryta hans rymningsbeteende när de är på utflykt osv… naturligtvis är de fler pedagoger i gruppen som också jobbar jättebra med honom, men det är något visst med Ann.

Trodde jag skulle lyfta från marken den dagen hon berättade att hon gärna följer med oss till hösten och ser till att T finner sig tillrätta och förmedlar det viktiga om honom till de nya pedagogerna och ev ny resurs. Vi föräldrar hade skojat lite om detta på utvecklingssamtalet i vintras om att vi tycker att det funkar så bra med Ann och att vi inte riktigt visste hur vi och T skulle klara hösten utan henne… ”Så vad gör du i höst?” hade vi skämtsamt sagt som för att förstärka hur nöjda vi är. Alla skrattade gott och så pratade vi inte mer om den saken. En eftermiddag, några veckor senare, när jag skulle hämta barnen, pratade vi lite om vilka skolval vi gjort osv. Då säger hon plötsligt att ”jag har bestämt mig för att jag gärna följer med T till hösten om skolan tillåter det, så tar jag tjänstledigt härifrån och är med så länge det behövs” Jag blev så glad, det var så oväntat, att jag kastade mig om halsen på henne och gav henne en hård kram och fick torka några tårar som rann över 🙂 Hon ville dock att vi skulle ligga på skolan om detta (hennes chef på fsk var positivt till detta och gav henne tjänstledigt) för att få igenom det, att det liksom fick komma som önskemål från oss föräldrar… gissa vad första telefonsamtalet dagen efter gick? Maken pratade med rektorn på skolan och förklarade läget med T och hans diagnos, svårigheter, styrkor och anpassningar som kunde bli aktuella. Förslag om att träffas och diskutera igenom detta la vi fram och i måndags var det alltså dags.

Jag hade lite ställt in mig på att vi kunde få fajtas lite om detta, det har man ju hört så mycket om att det ständigt är andra människor i skolan som har ”förtur” som kanske blir LASade istället för att ta in en extern pedagog man inte känner. På mötet var det rektorn, specialpedagogen, logoped, de 3 blivande lärarna/pedagogerna/fritidspersonalen i den klass T ska börja i, vi 2 föräldrar, Ann och så de 2 vi arbetat mest på habiliteringen, en specialpedagog och en logoped, som kunde prata för Ts behov och våra önskemål om det behövdes. Fullt hus! Rektorn öppnade mötet med en presentationsrunda och fortsatte sedan med att berätta att de tänkte sig Ann som extra resurs för T när han börjar vecka 32 🙂 Jag kunde inte vara tyst utan det undslapp ett litet ”jaaaa” från mig och rummet log. Resten av mötet diskuterade vi lite om T och vilka svårigheter och färdigheter han har. Lärarna var nyfikna och bestämde att besöka honom några extra gånger på fsk för att kunna skapa sig en bättre uppfattning om honom och börja bygga på förtroendet.

Behöver jag säga att vi är nöjda!?

cropped-miniontest.jpg

Annonser

Weekend för oss själva

Helgen som gick var den på året som vi brukar åka bort ensamma jag och maken, utan något av barnen. T skulle vara på kortis, vi hade tom bytt till oss en extra natt för att kunna lösa logistiken, och lillasyster skulle vara hos mormor. Hela förra veckan var T sjuk i feber och hosta och det såg ut att inte bli någon bortahelg för oss alls. Och då skulle ju inte Molly ”behöva” vara hos mormor heller, som hon ju längtat efter så mycket. När onsdagen var här så insåg vi att han inte skulle kunna åka till kortis på torsdagen… och vi inte heller komma iväg på fredagen. Men så kom maken på den briljanta idén att mormor kanske skulle kunna bo hos oss och då passa båda barnen, istället för att ha Molly hos sig. Det kände dock inte mormor att hon skulle orka. Båda barnen hela helgen + att T då var sjuk också… tillbaka på ruta 1.

Maken ringde då till farmor och farfar för att kolla om de kunde ha bara T över helgen. Och de kunde de lyckligtvis. Då var ju bara kruxet att lämna honom dit också. De bor inte jättenära och var en ganska stor omväg för oss när vi ville komma iväg på fredagen men det var ju iofs bättre än att inte åka alls så på så vis fick det bli.

Vi var iväg till Jönköping och Gränna, sov på hotell i 2 nätter och bara gottade oss, så det var det värt alla gånger att åka lite omvägar för att lämna barnen. T var fortsatt sjuk hela helgen och även varit stora delar av denna veckan men var kort dag på dagis igår och heldag idag så hoppas att det är på rätt väg nu 🙂