Lilla gubben

Denna veckan är maken bortrest i 2 dagar. Skulle kunnat vara katastrof för sonen som är riktig pappagris men faktiskt har det gått långt över förväntan denna gång. Vi testade ju samma scenario för en månad sedan och kommer upprepa det igen både i oktober och november. Förra gången var det lite jobbigare för honom, speciellt med lämningen på fritids. Det är alltid pappa som lämnar. ALLTID… jag tror jag har lämnat max 2 gånger sedan föräldraledigheten med lillasyster för snart 4 år sedan. Och dessutom var ju fritids helt nytt, på nytt ställe, inte det gamla vanliga dagiset med personal som är vana vid honom, utan på ny lokal med nya människor han inte känner, varken barn eller vuxna (hans resurs börjar ju som bekant 30 min efter vi lämnar). Det blev inte så bra så hade lite ställt in mig på samma scen denna gången. Dock avdramatiserade vi det igår morse genom att inte äta med de andra barnen utan gå direkt till bilarna och leka med de, och sedan ville han ju att jag skulle stanna och leka med honom men jag hade redan förberett en sak, just med detta i åtanke, så jag sa till honom att i em när jag har hämtat honom och lillasyster så fanns det en överraskning hemma till dem. Då sken han upp (han älskar presenter) och tyckte jag kunde gå till jobbet så jag snart skulle hämta honom igen och vi kunde åka hem till överraskningen. Lilla hjärtat ❤ När jag hämtade honom på em, var det första han sa när han fick se mig ”mamma, du har en överraskning till mig” 🙂 Gick superbra. I morse gick det lite emot hans vilja med att inte äta frukost hemma och då sprang han tjutande och ropade på ”pappa” ”jag vill vara med pappa” är en ständig mening som kommer ur hans mun, även när pappa kanske bara är i affären en kort stund eller klipper gräset på baksidan huset.

I går em fick barnen iaf var sin lite Minion-överraskning när vi kom hem, sedan gick den kvällningen som smort 🙂 I em ska vi packa ryggsäcken då skolan ska på utflykt imorgon så kanske att jag kan locka med det som aktivetet vi måste åka hem till. I morgon blir det roligheter för sonen. Först åker de med alla F-klasser på utflykt till stora staden och ska se en teaterföreställning med Pettson och Findus, de ska ha matsäck med sid och åker chartrad buss. Bara kul saker för sonen, möjligen är själva teatern inte så intressant men det andra… åka buss och äta matsäck ;-P Efter fritids blir det barnkalas för en klasskompis. Skylanders-tema. Vet knappt vad det är för något… ett tv-spel med lösa gubbar som syns i spelet… ja, ni hör ju vad mycket jag fattat av detta. Tror inte sonen är klokare i detta fallet faktiskt då vi inte har det själva och jag har aldrig hört honom nämna det. Barnen spelar ju inte ens på det Nintendot som vi har… de tycker det är för svårt och sitter hellre med sina paddor eller tittar på film. Det är något med att det inte är roligt om man inte är bra på det/klarar av det på en gång, då vill de inte göra det. Kvittar om det är spel eller sport men klarar de inte på första försöket eller några därefter så slutar de. Blir ledsna och surar gör de ju förstås, men öva vill de inte göra. Trots att vi säger till dem att man måste öva för att lära sig saker, att alla människor måste det så händer det oftast inte att de fortsätter. Men det kanske kommer efter kalaset…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s