Same proceedure…

Inget toalettbajs denna veckan. T höll sig från att bajsa en hel vecka, inte ens nattbajs, men natten till lördag kom det. Och nu på em… i byxan. Trots att vi påmint och han själv pratat mycket om sin ”överraskning” när han bajsar på toaletten… är så jävla trött på att tvätta bajskläder nu😩 Tyvärr har han också varit vaken sedan 4 imorse och hela dagen varit som ett yrväder. Upp och ner, fram och tillbaka, pratar högljutt och bryter ihop för minsta motstånd. Dagar som dessa gör att vi tror att det är någon ytterligare diagnos… adhd ligger ofta i tankarna, eller bristande impulskontroll och möjligen lite tvång eller lätt tourettes. Ibland ser man på honom att han måste trycka på knappen eller rita på Ms teckning eller vad det nu är för stunden. Han kan inte hålla sig, ibland ser vi tydligt att han försöker men det är som om något annat tar över och han måste, han MÅSTE trots att han vet att det blir surt efteråt. Hoppas att vårens utredning går att genomföra. När vi skulle göra den i höstas gick det verkligen inte… vi funderar på om det kan hjälpa med medicinering??? Men då måste vi först veta vad vi ska medicinera så en ny utredning hade varit på sin plats för oss nu men även inför blivande skolstart i höst. Maken är bortrest stora delar av nästa vecka igen, som denna som gick och min förkylning verkar ta nya tag (5 veckor nu), tur det är kortishelg nästa vecka.

Denna dagen ett liv…

Annonser

Tur eller välvilja?

Kan ni fatta att vi fick igenom att ha kvar barnen på förskola och morgonfritids trots att jag är ledig på dagen? Från och med april månad kommer jag att vara ledig alla måndagar. Barnen kommer att åka med maken på morgonen som vanligt och sedan hämtar jag dem när skolan är slut vid 13-tiden. Både rektorn på förskolan och rektorn på skolan godkände det med vändande mejl och la även till att jag skulle meddela dem om jag behövde ha barnen mer tid än den först önskade så skulle de lösa även det ❤ Alltså, kan man ha sån tur? Nej, det måste vara den enorma välvilja till att tillgodose våra önskemål så långt möjligt som ligger till grund. Kan inte vara annat än nöjd just nu. Visst skolan och fritids funkar inte felfritt och vi hade ju önskat att T fick en egen resurs men just nu flyter det ändå på och T trivs i skolan och på fritids och det är det som är viktigast just nu så får vi se om vi behöver bråka om det längre fram om han inte uppnår sina mål i skolan eller behöver extra stöd med annat. Som det är nu känner vi ändå att hans lärare gör så mycket extra som de kan för att underlätta för T och anpassa hans skolmiljö, det kan säkert göras mer även där men som sagt just nu funkar det 🙂

Vi håller också på att försöka skaffa ett småsyskon till barnen. Det har vi velat länge, och diskuterat i omgångar om när det skulle ske isf. Vi har väl det senaste åren lutat åt att när T börjar skolan så vore det bäst. Då är han mer självständig i många saker och samtidigt kanske han behöver mer stöd hemifrån vad gäller läxor och dylikt, vilket vi ju isf har tid att ge om en av oss är föräldraledig tänker vi. Man vet ju dock inte hur lång tid det tar att bli gravida heller så vi slutade med preventivmedel i höstas och har inte tänkt så mycket mer på det förrän de senaste 2 månaderna när vi faktiskt har försökt att kolla upp lite mer när det är ägglossning för att maximera chanserna så man inte skjuter i blindo så att säga ;-P Det verkar gett frukt… eller jag har inte tagit något test men är 1 vecka sen och det är jag aldrig. Tänkte köpa test och kolla det i helgen så får vi se. Gjorde bara en snabbgoogling på vilket förlossningsdatum det skulle bli isf… och det är ju dagen före Ts födelsedag… inte superbra tajmat alltså. Kan ju mycket väl bli på hans dag då ju… Blir inte så populärt tror jag men nu är det ju inget att göra åt det om det skulle vara fallet. Barn kommer ju när det vill:-) Har inte sagt något till maken ännu, som är bortrest i veckan, men lär väl bli oundvikligt snart när han kommer hem och jag ff inte har mens… Tjock är jag ju redan så det ska väl gå och ”dölja” ett tag iaf… eller skylla på maten men som vanligt så är det inte jättebäst tajming på jobbet heller då jag sedan något år tillbaka önskat en tjänst när en medarbetare går i pension och det gör hon till årsskiftet. Men de får väl ge den till någon annan isf, familjen går först! Jag tycker det är så viktigt att barnen får syskon, tror jag vill ha 2 barn till. Har alltid tänkt mig 3 eller 4 stycken så vi får se hur det blir. Efter vi fick Ts diagnos kände jag ännu starkare att jag ville ha fler barn som i framtiden finns för honom när inte vi längre kan sörja för honom och hans behov. Menar inte att belasta dem innan födseln, utan det basala behoven måste naturligtvis samhället hjälpa till med, men det andra som det sociala och sånt man inte kan etikettera. Både jag och maken har vuxit upp som ensambarn och vi vill inte att våra barn ska ha det så. Medvetet skaffade vi därför T och M i snabb takt så de är ”jämnåriga”. Självklart kan man aldrig veta hur syskonen förhåller sig när de blir vuxna, de kanske inte alls vill umgås men jag och maken kommer jobba stenhårt för att det blir en god syskonsämja och att de vill vara med varandra. Ensambarn är inget att sträva efter tycker vi. Men först ska det ju vara ett barn i magen också… 🙂 får återkomma i frågan.

Det vi övar mest på hemma just nu är iaf att T ska bajsa på toaletten så vi kan sluta med blöjor helt… Sömnen är ju ett kapitel i sig men annars är det ju toaletten som är ett sådant där basbehov som verkligen måste fungera. Det håller ju inte att gå i skolan och ha blöja på sig eller bajsa ner sig i kalsongerna för att man vägrar säga till att man behöver gå på toaletten eller vill ha en blöja. Så är det just nu, mycket tvättande blir det och dessutom bajsar han oftast på natten, då vi har blöja på honom. Det är som om han kan slappna av helt när han sover. Magmedicin kör vi sedan ett år tillbaka för en mjukare och lösare avföring men han vill helt enkelt inte… tills förra helgen. Ungen går med maken för att kissa innan nattning och samtidigt som han sitter på toaletten kommer det en pytteliten bajsplupp. Maken hejade på och high-fivade sonen som blev stolt. Jag kom med ”överraskningen” som vi försökt att muta med läääääännnnge. Även lillasyster stämde upp i hejjarop och leenden. Natten efter bajsade han i blöjan men han vill iaf försöka nu när han sitter på toaletten och bara det är ju ett steg fram. Han blir dock ofta besviken när det inte kommer något bajs men bra iaf. Jag har dessutom tagit planerad VAB i mars för att vara hemma med honom en vecka och öka dosen med magmedicin för att aktivt kunna köra ett toalettrace under en hel vecka med uppsikt dagligen. Bara han och jag, nog sjutton ska det väl bli bajsande på toaletten kan jag tycka. Mutor införskaffas, både i ätlig form och som presenter och i slutet på den veckan (eller om det infaller tidigare, vilket han vet om) så blir det en vattenlekbanan att ha i trädgården som han och M velat ha sedan i våras men vi tyckt var onödig och för dyr. Men bajsar ungen på toaletten kontinuerligt, nog tusan ska han ha en vattenbana till sommaren och leka med. Får beställa hem en på nätet snart tror jag i förebyggande syfte, så vi har den hemma när det händer och inte behöver vänta på leveranstiden 🙂