Några steg framåt…

Det går framåt på några plan just nu… och bakåt eller stillastående på andra.

Till att börja med så var det ingen bebis i magen förra gången, bara sen 10 dagar… ja, ja man ska inte ropa hej uppenbarligen. Har alltid varit regelbunden och dessutom lyckats bli gravida inom 2 månader från att vi bestämt oss så att det nu har gått över 6 månader känns lite konstigt och dessutom sen i 10 dagar gör ju att man började tro att det var något på G. Men vi gör nya försök 😉

Med toalettbestyren går det däremot bättre. T har börjat bajsa på toaletten hemma och i skolan. Återstår ff att han ska göra det på kortis, hittills har han hållit sig i 4 dygn… men ny chans i helgen då han ska dit igen. Vi får ff påminna honom och kör med belöning både i skolan och hemma men det kommer mer och mer att han kommer på det själv också så kanske vi är över den värsta puckeln nu:-) Känns helt otroligt faktiskt!

Minioner familj

Kanske vi kan få till en ny utredning igen nu också… det gick ju inte alls i höstas men nu kanske det har mognat fram lite?? Vi får testa här om några veckor med ny psykolog också och ser om det går att göra inför skolstarten så vi har lite mer kött på benen om det skulle tillkomma nya uppgifter om T och hans begåvning och ev tilläggsdiagnoser. Inte superviktigt men bra om vi ska kunna planera lite bättre för anpassning för T.

I vårt husletarprojekt går det sämre än sämst just nu. Dåligt med objekt eller alldeles för dyra för oss. Hittade ett fint hus som skulle passa oss, renoverat och lite större, där man dessutom kunde sätta upp ytterligare innerväggar för fler rum och det låg i samma område som vi bor nu. Bjöd utgångspriset efter visningen, där mer än 30 intressenter var på plats, och ingen bjöd över oss… = vi borde få huset. NEJ! eller JO! Såhär höll det på under en vecka då vi kastades mellan hopp och ”förtvivlan”. Först var det några intressenter till som ville titta på huset… OK. Sedan kom det inga fler bud än vårat… OK, då är det väl vårt? Ja, vi skriver kontrakt om 2 dagar. Fint! Sedan ringde mäklaren och meddelade att huset var vårt om vi lägger 200 kkr över utgångsbudet… alltså bjuda över oss själva… ehh… va? Nej det tänker vi ju inte göra såklart! Vi har lagt utgångsbudet och det ligger! OK, säljaren ska fundera lite… Mäklaren ringer upp dagen efter igen och säger att de vill skriva iaf 🙂 Men på morgonen för skrivdagen så meddelar mäklaren att de kommer ta tillbaka huset från marknaden och isf testa att lägga ut det igen eftersom de känner att de vill ha mer betalt… Så nej, det blev inte det huset heller… ORKA! Tog enormt med kraft från oss att kastas runt såhär, det känner jag nu i efterhand att jag är helt slut och vill inte tänka på fler husaffärer. Nu är vi tillbaka på att bygga ut vårt befintliga hus igen. Vi trivs ju där vi bor och har fixat en väldigt massa i trädgården så på så sätt är det skönt att stanna kvar, om bara huset var lite större. Får se när vi orkar dra igång det på allvar igen. Förra året började vi ju kika på att ev lyfta på en våning, eftersom vi bor i enplanshus nu, men det kändes som ett jätteprojekt för oss att driva. Tillbaka att undersöka hur det skulle fungera att bygga ut på norrsidan istället. Måste bara få tag i lite olika byggare, träffa dem, få offerter, snacka med banken… rita lite på projektet… och som vanligt så är man väl någon miljon kort. När dör den där okända släktingen som man inte har någon relation till och vill lämna massor av pengar till oss?? Vinna på spel kan vi ju inte göra för vi spelar ju aldrig 😀

 

Annonser

Same proceedure…

Inget toalettbajs denna veckan. T höll sig från att bajsa en hel vecka, inte ens nattbajs, men natten till lördag kom det. Och nu på em… i byxan. Trots att vi påmint och han själv pratat mycket om sin ”överraskning” när han bajsar på toaletten… är så jävla trött på att tvätta bajskläder nu😩 Tyvärr har han också varit vaken sedan 4 imorse och hela dagen varit som ett yrväder. Upp och ner, fram och tillbaka, pratar högljutt och bryter ihop för minsta motstånd. Dagar som dessa gör att vi tror att det är någon ytterligare diagnos… adhd ligger ofta i tankarna, eller bristande impulskontroll och möjligen lite tvång eller lätt tourettes. Ibland ser man på honom att han måste trycka på knappen eller rita på Ms teckning eller vad det nu är för stunden. Han kan inte hålla sig, ibland ser vi tydligt att han försöker men det är som om något annat tar över och han måste, han MÅSTE trots att han vet att det blir surt efteråt. Hoppas att vårens utredning går att genomföra. När vi skulle göra den i höstas gick det verkligen inte… vi funderar på om det kan hjälpa med medicinering??? Men då måste vi först veta vad vi ska medicinera så en ny utredning hade varit på sin plats för oss nu men även inför blivande skolstart i höst. Maken är bortrest stora delar av nästa vecka igen, som denna som gick och min förkylning verkar ta nya tag (5 veckor nu), tur det är kortishelg nästa vecka.

Denna dagen ett liv…

Tur eller välvilja?

Kan ni fatta att vi fick igenom att ha kvar barnen på förskola och morgonfritids trots att jag är ledig på dagen? Från och med april månad kommer jag att vara ledig alla måndagar. Barnen kommer att åka med maken på morgonen som vanligt och sedan hämtar jag dem när skolan är slut vid 13-tiden. Både rektorn på förskolan och rektorn på skolan godkände det med vändande mejl och la även till att jag skulle meddela dem om jag behövde ha barnen mer tid än den först önskade så skulle de lösa även det ❤ Alltså, kan man ha sån tur? Nej, det måste vara den enorma välvilja till att tillgodose våra önskemål så långt möjligt som ligger till grund. Kan inte vara annat än nöjd just nu. Visst skolan och fritids funkar inte felfritt och vi hade ju önskat att T fick en egen resurs men just nu flyter det ändå på och T trivs i skolan och på fritids och det är det som är viktigast just nu så får vi se om vi behöver bråka om det längre fram om han inte uppnår sina mål i skolan eller behöver extra stöd med annat. Som det är nu känner vi ändå att hans lärare gör så mycket extra som de kan för att underlätta för T och anpassa hans skolmiljö, det kan säkert göras mer även där men som sagt just nu funkar det 🙂

Vi håller också på att försöka skaffa ett småsyskon till barnen. Det har vi velat länge, och diskuterat i omgångar om när det skulle ske isf. Vi har väl det senaste åren lutat åt att när T börjar skolan så vore det bäst. Då är han mer självständig i många saker och samtidigt kanske han behöver mer stöd hemifrån vad gäller läxor och dylikt, vilket vi ju isf har tid att ge om en av oss är föräldraledig tänker vi. Man vet ju dock inte hur lång tid det tar att bli gravida heller så vi slutade med preventivmedel i höstas och har inte tänkt så mycket mer på det förrän de senaste 2 månaderna när vi faktiskt har försökt att kolla upp lite mer när det är ägglossning för att maximera chanserna så man inte skjuter i blindo så att säga ;-P Det verkar gett frukt… eller jag har inte tagit något test men är 1 vecka sen och det är jag aldrig. Tänkte köpa test och kolla det i helgen så får vi se. Gjorde bara en snabbgoogling på vilket förlossningsdatum det skulle bli isf… och det är ju dagen före Ts födelsedag… inte superbra tajmat alltså. Kan ju mycket väl bli på hans dag då ju… Blir inte så populärt tror jag men nu är det ju inget att göra åt det om det skulle vara fallet. Barn kommer ju när det vill:-) Har inte sagt något till maken ännu, som är bortrest i veckan, men lär väl bli oundvikligt snart när han kommer hem och jag ff inte har mens… Tjock är jag ju redan så det ska väl gå och ”dölja” ett tag iaf… eller skylla på maten men som vanligt så är det inte jättebäst tajming på jobbet heller då jag sedan något år tillbaka önskat en tjänst när en medarbetare går i pension och det gör hon till årsskiftet. Men de får väl ge den till någon annan isf, familjen går först! Jag tycker det är så viktigt att barnen får syskon, tror jag vill ha 2 barn till. Har alltid tänkt mig 3 eller 4 stycken så vi får se hur det blir. Efter vi fick Ts diagnos kände jag ännu starkare att jag ville ha fler barn som i framtiden finns för honom när inte vi längre kan sörja för honom och hans behov. Menar inte att belasta dem innan födseln, utan det basala behoven måste naturligtvis samhället hjälpa till med, men det andra som det sociala och sånt man inte kan etikettera. Både jag och maken har vuxit upp som ensambarn och vi vill inte att våra barn ska ha det så. Medvetet skaffade vi därför T och M i snabb takt så de är ”jämnåriga”. Självklart kan man aldrig veta hur syskonen förhåller sig när de blir vuxna, de kanske inte alls vill umgås men jag och maken kommer jobba stenhårt för att det blir en god syskonsämja och att de vill vara med varandra. Ensambarn är inget att sträva efter tycker vi. Men först ska det ju vara ett barn i magen också… 🙂 får återkomma i frågan.

Det vi övar mest på hemma just nu är iaf att T ska bajsa på toaletten så vi kan sluta med blöjor helt… Sömnen är ju ett kapitel i sig men annars är det ju toaletten som är ett sådant där basbehov som verkligen måste fungera. Det håller ju inte att gå i skolan och ha blöja på sig eller bajsa ner sig i kalsongerna för att man vägrar säga till att man behöver gå på toaletten eller vill ha en blöja. Så är det just nu, mycket tvättande blir det och dessutom bajsar han oftast på natten, då vi har blöja på honom. Det är som om han kan slappna av helt när han sover. Magmedicin kör vi sedan ett år tillbaka för en mjukare och lösare avföring men han vill helt enkelt inte… tills förra helgen. Ungen går med maken för att kissa innan nattning och samtidigt som han sitter på toaletten kommer det en pytteliten bajsplupp. Maken hejade på och high-fivade sonen som blev stolt. Jag kom med ”överraskningen” som vi försökt att muta med läääääännnnge. Även lillasyster stämde upp i hejjarop och leenden. Natten efter bajsade han i blöjan men han vill iaf försöka nu när han sitter på toaletten och bara det är ju ett steg fram. Han blir dock ofta besviken när det inte kommer något bajs men bra iaf. Jag har dessutom tagit planerad VAB i mars för att vara hemma med honom en vecka och öka dosen med magmedicin för att aktivt kunna köra ett toalettrace under en hel vecka med uppsikt dagligen. Bara han och jag, nog sjutton ska det väl bli bajsande på toaletten kan jag tycka. Mutor införskaffas, både i ätlig form och som presenter och i slutet på den veckan (eller om det infaller tidigare, vilket han vet om) så blir det en vattenlekbanan att ha i trädgården som han och M velat ha sedan i våras men vi tyckt var onödig och för dyr. Men bajsar ungen på toaletten kontinuerligt, nog tusan ska han ha en vattenbana till sommaren och leka med. Får beställa hem en på nätet snart tror jag i förebyggande syfte, så vi har den hemma när det händer och inte behöver vänta på leveranstiden 🙂

Ledig dag

Herregud vad skönt jag haft det i dag! Min första ensamma riktigt lediga dag på några år. Har ju varit ledig ensamdagar förr men då har det alltid varit något inbokat. Läkarbesök, möte på habiliteringen, måstehandling inför kalas etc. Idag var det bara på mina villkor☺  
Gick upp med make och barn och hjälpte dem iväg. Sedan kröp jag ner i sängen igen och slösurfade en stund innan jag faktiskt somnade om i en dryg timma. Mornade mig länge innan en snabb 🚿 och frukost. Hade tänkt träna men hade ingen lust och när frukosten var klar hade solen letat sig igenom molnen och strålade inom kort från en klarblå himmel. Termometern visade på 0-gradigt, till skillnad från helgens lika soliga väder men -16 grader kallt. Bestämde mig för en promenad i fina vädret. Bra med lite luft och 🌞ljus efter helgens innekurande. Blev nästan en timme ute och var faktiskt lite trött när jag kom hem. Känner att jag inte har samma ork i kroppen just nu. Tror iofs att det mesta är psykiskt men att det tar sina uttryck i fysiska besvär. Hade lite känningar i mitt knä under promenaden och efter men det gick ok ändå. Skönt att röra lite på sig trots inställd träning. Får bli trx-pass på jobbet imorgon bitti innan jobbet som kickstart på veckan och året. Både kost och motion har fått stå tillbaka lite det senaste. Men körde deetox förra veckan och nu mjukstart med träningen också så hoppas jag snart jag är på banan igen.
Åt lunch när jag kom hem och har gått runt här hemma och småpysslat lite med ditt och datt. Flyttat runt några möbler, pyntat, plockat undan, tvättat, läst inredningstidningar och allmänt myst. Behövde det sååå mycket just nu. Maken ❤ erbjöd sig att hämta barnen också så jag kan bara lufsa runt i myskläder utan att bry mig idag. Så härligt och tacksam att jag fick till några lediga måndagar innan april då jag är ledig varje måndag för en lång tid frammåt:) Nu blir det jobb 2 måndagar i rad, en ledig och därefter kurs på nästa måndag. Och vi går mot ljusare tider märker jag👍 både i naturen och för min egen del. Skönt!

Back to work

Nu är jag tillbaka till ”verkligheten” igen… har varit en del rannsakanden under julledigheten. Vad orkar jag, hur fungerar mitt och familjens liv, hur kan vi förbättra och förfina det vi har? Träffade min PT för återkoppling sista veckan på ledigheten och jag har inte orkat varken träna mina pass och framförallt inte följt mina kostråd sedan långt före jul. Delvis beroende på mitt knä som sedan i augusti gör ont vid belastningsövningar, och på senare tid nu även hindrar mig i min vardag. Trappor och nedförsbackar är inte så roliga och efter ett vanligt träningspass (utan belastningsövningar men med styrkeövningar för knät) har jag ont i över ett dygn i knät, även i vila. Men delvis även beroende på att jag inte trivs i just nu. Känner att jag inte hinner med att träna 4ggr/veckan, jobba heltid, träffa vänner och ta hand om hushållet. På helgerna vill jag sällan hitta på något för jag känner att jag måste vila, även om det inte innebär vila i dess rätta bemärkelse då vi fortfarande sover kasst på nätterna och vaknar tidigt. Men orkar inte träffa så mycket folk, eller göra mig iordning och åka på stan… allt tar så mycket energi. Energi som jag inte har. Hade så sett fram emot drygt 2 veckors ledigt över jul och nyår och det var superskönt att umgås med familjen och bara göra det som föll oss in. Vi var supermycket hemma och myste, lekte med julklapparna, spelade spel, tittade på film och hade det skönt. En och annan utflykt blev det också men det var lagom 1-2 per vecka så vi hade massor av hemmatid vilket passade även barnen fint.

Iaf när jag träffade PTn så brast det för mig, jag satt och grät i nästan en timme och vi kunde inte göra några tester eller diskutera mina framsteg (som jag ju inte haft under senaste månaderna så det gjorde ju iofs inget) men samtalet var mer som ett terapisamtal. Pratade med henne om att jag funderar på att gå ner i arbetstid iaf vara ledig en dag i veckan till att börja med så jag hinner med mig själv lite, sova lite extra den dagen, hinna med lite hushållssysslor och kunna göra sånt som bara jag vill pyssla med. Tyvärr får vi ju inte ha barnen på dagis/fritids om jag är ledig så vet inte hur mycket vila det blir eg… men T är ju i skolan 4h iaf och ska försöka höra med dagis om inte lilla M kan vara där under samma tid för att jag ska hinna återhämta mig något… men det kan ju bli knivigt. Om jag hade varit sjukskriven hade det ju gått bra men inte när man är ledig, även om jag nu är ledig för att jag ska slippa bli sjukskriven… Moment22, men jag tänker mejla dagischefen och fråga iaf, kan ju inte bli mer än nej. Att smussla med det känns inte heller rätt, inte när det är återkommande varje måndag, hade jag kunnat tänka mig att göra någon enstaka gång om det handlat om det men inte nu, det hade känts alltför dåligt att bli påkommen, vet inte om jag hade kunnat njuta av ledigheten heller om jag vet att jag eg inte får… Ja ja vi får se vad de säger om detta. Ledigheten skulle isf börja gälla från april, men jag har ganska mycket flex att ta ut också så jag tror jag kan få till några extra måndagar redan innan dess 🙂

Hoppas vara igång med träningen snart och har denna veckan kickstartat min viktminskning igen genom att detoxa kroppen lite med LCHP (low carb high protein) får se hur det går, ska köra en vecka för att iaf bli av med lite sötsug. I tisdags var jag hos läkaren och röntgade mitt knä så nu hoppas jag att jag snart har svar på vad det är för fel och hur vi ska åtgärda det för som det är nu så funkar det inte känner jag. Ökar på stressnivåerna och hindrar mig i min styrke- och viktminskningsplan. Sedan har jag och min man pratat om hur vi ska göra med att bo större, vi har under hösten försökt att undersöka en ev påbyggnad av huset, en övervåning. Eller en utbyggnad i sidled… eller så flyttar vi till ett större hus. Vi har varit på några visningar och faktiskt budat på 2 men de har blivit för dyra. Nu är vi tillbaka på att bygga ut kanske… eller köpa nytt… Vet inte 🙂 Anledningen till att vi behöver flytta är att vi vill utöka familjen och då får vi inte plats som vi bor idag, eg får vi knappt plats nu heller men alla har varsitt sovrum iaf, mer plats behöver man väl iofs alltid men ju större ungarna blir kan vi snart inte stuva runt våra saker längre på de få förråd som finns… I julas bestämde vi oss för att köra på att försöka bli gravida nu trots att boendet inte är klart ännu… ett tag kan vi ju ha en bebis i vårt sovrum men sedan. Vi har ju tidigare bara kört på, trots att vi först försökt att köra enligt en plan men att vänta ut saker kan ju ta hur lång tid som helst och vem vet hur fort man blir gravid denna gång? Det kan ju ta en månad eller ett år eller längre, inget är självklart ju. Så nu kör vi på det spåret så får vi ta konsekvenserna när den kommer med vad det innebär i bankärende för minskad arbetstid etc. Vi måste ju må bra och leva vårt liv också. Att börja anpassa vår ev barnproduktion till att det ska passa vår bank… känns så himla tråkigt och stelt. Vem vet hur många år till vi kan får barn, det blir ju svårare ju äldre man blir. Time will tell…

Känns iaf himla skönt att äntligen ha tagit ett beslut om mitt jobb, har velat på den punkten hela hösten. Vi hade från början sagt att jag skulle jobba heltid fram till nästa föräldraledighet och därefter gå ner i arbetstid men nu fick det bli tidigare pga hälsan. Ska bli härligt i vår att kunna njuta lite extra en dag i vecka 🙂